söndag 30 mars 2014

Serie med julkort 4.

Jul i bilen? Här har jag använt mig av en symbol för doftgranar i bilar, wunderbaum. Den doftar så klart inte och passar därför bättre på ett kort än i bilen :-)

Serie med julkort 3.

Samma färger och symboler som föregående kort... men, med en aning mer bling, glitter och glamour.

fredag 28 mars 2014

Serie med julkort 2.

Julkort i blått, vitt och silver är stilrent. Stjärnor är en klassisk symbol för jul. Tillsammans blev det så här!

tisdag 25 mars 2014

Serie med julkort 1.

Jag tänkte publicera några julkort som jag gjorde i januari. För övrig anser jag att det är den bästa månaden att göra julkort under. Då har man sett så många fina julkort under december att man är sprickfärdig med egna kortidéer. Håll till godo, här kommer det första!

söndag 23 mars 2014

Du äger!

Den här gången publicerar jag ett kort som jag färglagt på återvunnen miljökartong. Det var riktigt, riktigt kul! Jag använde alkoholbaserade tuschpennor och med en vanlig färgpenna markerade jag högdagrarna ytterligare.  
 Blomman är gjord med hjälp av en form i lättlera.

Rörlig konstruktion.

Uppgiftens fokus ligger på att få en mekanisk rörelse att övergå i en annan mekanisk rörelse. Tänk dig ett par hjul som är en cirkulär rörelse och som skall övergå i en upp- och nedåtgående rörelse. Kika gärna på den bifogade länken så får du se vad man kan göra med mekaniska leksaker, om man är expert!

En kollega visade mig en jättehäftig leksak som hon gjort i gips. En sådan bestämde jag mig för att försöka göra! Att börja skissa upp mina tankar på hur jag ville att den skulle se ut, var nog för första gången en verklig hjälp och tillgång. Jag ritade och förkastade, ritade och förändrade, ritade och förbättrade. Många omgångar i tankesmedjan och i skissblocket innan jag var så pass klar med idén att jag trodde att den skulle kunna genomföras.

Då presenterade jag den för Johan, min handledare. Han var inte övertygad om att min tolkning av uppgiften var korrekt. Bara för att fokus ligger på det mekaniska, så betyder det inte att jag kan använda andra material än vad man brukar till mekaniska leksaker. Trä och plåt brukar vara det vanligaste.

Jag ville koppla in en annan uppgift, om återbruk som vi fått. Jag tänkte mig att jag kunde bygga leksaken av gamla, bortkastade prylar som jag kunde återanvända... som sagt Johan var inte övertygad om att jag skulle få uppgiften godkänd om jag gjorde så.

Det kommer att bli en kompromiss. Jag gör stommen i bleckplåt som jag sedan täcker med papier maché (tidningspapper och tapetklister).
Jag gjorde en trekantig mall som jag ritade av fyra och 1/4 gånger på bleckplåten. Trähjulen jag hittade i Johans lådor fick avgöra storleken på pingvinen. Med en guldsmedssax klippte jag ut stycket och borrade hål för hjulen på två sidor. Därefter bockade och mjuklödde jag bleckplåten. Jag klippte också bort en del plåt vid "halsen", där en stor träkula skulle fästas som huvud.

Det gick åt massor av tidningspapper och tapetklister för att forma till en någorlunda rund kropp. Pingvinen fick tillbringa åtskilliga timmar i min varmluftsugn för att få papier machémassan att torka mellan varje lager. Riktigt tidsödande och inte så bra som jag trodde. Johan tyckte från början att jag skulle ha svarvat pingvinen. Så rätt, det känns så här i efterhand.

Ju mer pappersmassa jag lade på, desto "mindre" blev träkulan som skulle agera huvud. Proportionerna stämde inte alls. Åkte i ilfart till "Stinas pysselaffär" och köpte ett nytt "huvud" bara för att inse när jag kom hem med det, att det var groteskt stort. Fram med den lilla träkulan igen... det fick bli ett lager lera runt huvudet. Ett nytt besök hos Stina för att köpa lera. Gissa om det tagit mycket tid att färdigställa denna pingvin. Mycket onödig ställtid!

 Med leran formade jag även till en "näbb", ett hjärta, ett par vingar, frackskört/stjärt och små fötter. Jag petade även in lite lera i hjulen och i hatten. Med en blomsterpinne som skulle fungera som en av de mekaniska delarna, gjorde jag hål i leran där jag skulle limma fast pinnen sedan. Ytterligare 24 timmars väntan på att eländet skulle torka! Sedan skulle allt målas och jag fick så klart vänta igen...

Efter massor av väntan på torktider var det äntligen dags att sätta ihop min mekaniska leksak.
Jag startade med att göra hål i leran som jag satt i hjulen. All lera ploppade ut och efterlämnade det ursprungliga hålet. Jag böjde till en ståltråd som jag trädde genom hjulen, blomsterpinnen och pingvinens kropp. Blomsterpinnen hade jag försökt göra hål i. Visst, det blev ett hål, men också en spricka upp till hålet.  Med en tång borde jag gjort en ögla i varje ände på ståltråden som stopp, men det var omöjligt. Ståltråden var alldeles för kraftig för att låta sig böjas på det viset. Efter att jag provkört pingvinen och försökt justera lite här och där, kapade jag blomsterpinnen till rätt längd. Den skulle sedan trädas genom huvudet och limmas fast i hålet på hatten. Fukten från leran som jag formade runt träkulan, hade gjort hålet i träkulan för litet för blomsterpinnen. Blomsterpinnen fick slipas till för att passa i hålet... Alla anpassningar jag gjort för att få den här "skiten" att fungera har varit förgäves. Den fungerar inte och det betyder att Johan fick rätt! Jag kommer inte att få uppgiften godkänd.
Kommen så här långt i arbetet, anser jag att mekaniska leksaker hör hemma på museum! Jag har bara stött på motgång efter motgång med den här förbaskade pingvinen. Den har kostat massor av pengar att göra. Tiden den tagit att färdigställa står inte i proportion till det klena resultatet. Jag kommer aldrig mer att jobba med något liknande. Inte heller kommer jag att låta mina eventuella, framtida elever få göra något liknande, what so ever!

Vingarna, ögonen, hjärtat, flugan och fötterna limmades på. Varför vet jag inte eftersom den ändå inte fungerar och den därmed inte kan bli godkänd. Det här var den i särklass tråkigaste och mest frustrerande uppgiften hittills. Om jag stött på problem eller motgångar på andra uppgifter, så har det fått mig att växa, utvecklas och lära mig mer. Men inte ens det goda har den här uppgiften fört med sig... 

När jag kom fram till Linköping ställde jag upp alla mina alster på ett bord där de skulle stå i 4 dygn, så att lärarna kunde komma och titta på dem för bedömning. Sista lektionen, sista dagen kom en lärare fram till mig och berättade inför de andra studenterna att jag inte klarat av uppgiften att bygga en förvaring. Då frågade jag hur det gått med den här uppgiften, rörlig konstruktion, för det visste jag ju att den inte fungerade så då borde läraren nämna det, tyckte jag. Svaret blev att han inte ens sett att den fanns med! Det blev protester från de andra studenterna... :-) Jag var upprörd, dels för att jag blivit kritiserad offentligt och dels för att "pingvinen" inte blivit uppmärksammad.


I mitt upprörda tillstånd sliter jag upp pingvinen ur kassen som den legat nedpackad i för att ge den till läraren så han ser att den åtminstone fanns med. Då lossnar både huvudet till hälften och en av fötterna helt. Som genom ett under fick jag uppgiften godkänd eftersom pingvinen nu med huvudet halvt lossat fungerade. Både huvudet och hatten rörde sig när man körde den framåt. Tack till tjänstgörande lärare som fick mig så ur balans att pingvinen blev balanserad istället!

söndag 16 mars 2014

Godtyckliga och slumpmässiga omdömen på Linköpings universitet.

Jag har precis kommit hem från Linköpings universitet...  Som synes på mina inlägg så går jag en utbildning till trä- och metallslöjdslärare på Linköpings universitet. Vid varje tillfälle får vi en "massa" uppgifter som vi skall färdigställa hemma, själva. På ett A4 står alla krav/mål beskrivna som man skall uppfylla för att få uppgiften godkänd. Efter ca 10 veckors hårt arbete, tar vi med oss alla slöjdalster tillbaka till universitetet för granskning. Hit ä är allt väl och bra... det jag obstruerar mot är en hel massa saker som var för sig inte är något att röra upp himmel och jord för. Här kommer en del av det jag reagerat på och undrar över:

1. Vi blir lärda att det är slöjdprocessen som är viktig, inte produkten. Ändå får vi inte närvara vid lärarnas granskning och förklara hur vi tänkt. Flera veckor senare kan man få ett mail om man INTE klarat sig. Eller som i mitt fall, inga mail trots att jag inte klarat uppgiften. Om jag hade fått närvara vid granskningen av mina uppgifter så hade man inte "missat" 25% av dem, som man nu gjorde. Rena turen att det upptäcktes i sista minuten.

2. Vi har fyra lärare och ibland behöver man kontakta någon av dem för att veta om man klarat granskningen eller inte. Om man inte närvarat vid lektioner, seminarium eller genomgångar så vill man gärna veta vad man skall göra för att ta igen förlorad tid genom att höra av sig till ansvarig lärare via mail. Endast Ulf Härdner svarar mig när jag mailar eller ringer. Han är en klippa och hela institutionen skulle kollapsa om de inte hade honom!

3.Vi skall lära oss att smida järn för att bli godkända. Jättekul att få lära sig smida! Men ute på skolorna ser det inte ut att finnas några större möjligheter att göra klart dessa uppgifter. Därför är övervägande delen av oss hänvisade till att smida på universitetet. Där fanns varken plats eller tid för alla att lyckas. (Tilläggas bör att Ulf Härdner har visat oss hur man med ganska enkla medel kan bygga en egen härd för smide. Dock känns även det som övermäktigt eftersom jag knappt kan snickra ihop en enkel förvaringslåda.)

4. Omdömena är ganska godtyckliga och individanpassade. I grundskolan ger vi eleverna en baskurs där de hugade kan höja sina betyg genom att göra mer och bättre. På universitetet kräver man mer av de som redan är duktiga, man tycker att de skall utmana sig själva. Jag som då inte är en av de duktiga kan komma undan ganska lätt. Trots detta får vi samma omdöme. Jag presenterade ett fullständigt fiasko som inte var varken ytbehandlat eller slipat. Jag hade försökt att tillverka en ljuslykta i form av en pumpa i trä. Delarna hade gått sönder och det fanns varken tid eller lust att börja om. Den godkändes! Din pumpabricka är godkänd... Andra studenter har inte blivit godkända lika lätt... man har helt enkelt krävt mer av dem. En del känner att de blir "straffade" för att de redan kan så mycket.

5. Vi skall dokumentera allt vi gör, och det är riktigt bra! Ingen läser dock de dokument vi skall skriva om slöjdprocessen. Om någon hade läst det jag skrev angående min process i arbetet med pumpan så hade den aldrig blivit godkänd och det med rätta!

6. Vi har vid flera tillfällen velat utvärdera kursen. Kritik som vi framför viftas bort med hänvisning till att vi skall ha en utvärdering efter kusen. Fram till dess verkar man inte behöva någon utvärdering. (Ulf Härdner undantagen, som hela tiden är lyhörd för de vi studenter tycker och tänker.)

7. Jag frågade hur man ställer sig till att jag skulle gå textilslöjdskursen också. Vi läser nästan alla didaktiska och teoretiska uppgifter tillsammans, textil och trä/metall. Skulle jag då kunna göra andra uppgifter eftersom det annars blir kaka på kaka. Nähä, se den gick inte! Jag kan ju inte gå två 60 poängs kurser och tillgodoräkna mig vissa poäng från den andra kursen så att slutsumman blir lägre än 120 poäng!!! sas det. Det fattar ju vem som helst men det jag bad om var att få göra andra uppgifter än dem jag redan gjort en gång, så kallad individualiserad undrvisning! Jag tycker att man borde ta tillfället i akt och ge mig fler praktiska uppgifter, för där behöver jag verkligen förbättra mig. Fick föresten höra att mitt slöjdande har för mycket pysselkaraktär över sig. Där skulle man ju om man hade minsta lust att hjälpa sina adepter att utveckla sig, kunna ge mig en teoretisk jätteuppgift där jag djupdyker i skillnader/likheter på slöjd och pyssel/skapande.I Linköping klagar lärarna ganska mycket på den i deras  tycke undermåliga utbildningen som ges i Göteborg, 30 poäng i textil och 30 poäng i trä/metall. Men titta på sina egna tillkortakommanden är inte lika lätt.

Idag känns det tråkigt/ledsamt att vara student på Linköpings universitet. Men, jag vet att när jag får träffa min handledare imorgon och vi kör igång med slöjduppgifterna så kommer det att kännas bättre, tack vare att han är en riktigt kompetent pedagog. Han vet var jag har mina styrkor och svagheter och där utmanar han mig hela tiden till att förkovra mig och utvecklas.
Slutligen en salut och uppmuntran till alla mina medstudenter i samma situation. Kämpa på, vi kommer att klara det!!! En salut även till min handledare, Johan Bergdahl och en till Ulf Härdner.



Vinröda hälsningar.

De här två korten tycker jag blev riktigt bra! Jag har lagt ner massor av arbete på dem. Först och främst har jag gjutit virknålen och stickorna i tenn. Alla som någon gång gjutit vet att man och måste slipa gjutgodset omsorgsfullt och länge. Jag har virkat en spets på ena kortet... 
...och stickat en halsduk på det andra. Flera timmars arbete/meditation.