Träsked täljd i rått material.

Jag fick ett träskedsämne i färsk björk. På detta ritade jag ut en liten sked eftersom det fanns en del kvistar i ämnet. Sittandes på en ljuvlig sommaräng med fantastiskt väder grep jag mig an denna täljuppgift med stor lust och en del oro. Det gällde ju att skära och tälja så att man bara skar i träet och inte i något annat. Skulle jag klara det?

Jodå, ju mer jag täljde desto säkrare blev jag. Särskilt efter de första "mesiga" dragen med kniven. När jag karvat en stund vågade jag ta i och trycka/dra knivseggen genom trät. Stora bitar lossade och jag började få till det...

Med skedkniven startade jag "utkarvningen" av själva bladet. Det tog så klart tid att bli vän med verktyget och just när jag kände att jag börjat få kläm på det... var det klart. Så bra då, att vi har fått i uppgift att tälja två skedar.

När insidan på skedbladet var klart var det dags att byta skärverktyg till en vanlig täljkniv. Efter ett tag kom jag in i ett slags meditativt tillstånd där jag tittade på skeden och försökte komma underfund med åt vilket håll det nu var lämpligast att tälja. Jag skar och kikade emellanåt på blyertsteckningen för att veta hur jag skulle forma skeden. I början använde jag mest det grepp där jag med handen drog/skar snett neråt i en enda lång rörelse. Men ju mer av trät som jag täljde bort desto finare och mer precisa täljrörelser krävdes.

Ungefär här, när skedbladet var i stort sett klart var det dags att avbryta övningen för att fortsätta på egen hand hemma.

Träskeden har legat i frysen till idag, nästan två veckor senare. Jag har under den tiden färdigställt en "onöda" i lind och är nu mogen att göra en första jämförelse. Jag tycker att björken är skönast och känns säkrare att tälja i. Linden verkar oberäknelig och "vresig" i jämförelse. Det är både roligare och enklare att tälja i ett rått trästycke jämfört med ett torrt. Knivseggen skär både djupare och längre i rått material när man skär med i stort sett samma kraft.

Jag läste i: Arbete i trä del 1, kapitlet om materiallära att de flesta träslag har ungefär samma densitet om man skulle pressa samman cellerna och väga träet sedan. De flesta träslag väger mellan 1,54-1,56 kg/kubikdecimeter. I min värld har jag föreställt mig att det är skillnad, men nu vet jag bättre.

Inte förrän nu har jag behövt tänka på hur en sked bör vara beskaffad för att den skall kunna fånga upp mat/vätska i skedbladet och därefter kunna föras till munnen på ett sådant sätt att maten/vätskan inte spills. Skeden bör ju samtidigt kännas behaglig att greppa om.

Trots att ämnet "tvingade" fram en relativt kort sked ligger den som en smäck i min hand och känns riktigt bekväm att hålla i. Änden på skaftet vilar perfekt i mellanrummet mellan tumme och pekfinger. Själva skedbladet blev något för djupt. Något att tänka på till nästa sked, som föresten skall bli en liten honungsskopa tror jag. Jag är superstolt över min sked!