Här kommer den första uppgiften vi fick.
För mig var den här uppgiften för stor för att vara det första vi skulle göra på egen hand. Jag blir oerhört osäker om jag inte har full kontroll på vad som krävs av mig och detta var en sådan uppgift. Med detta sagt som en förklaring till uppgiftens utförande så kommer här en kort beskrivning av processen och mina didaktiska reflektioner.
För mig var den här uppgiften för stor för att vara det första vi skulle göra på egen hand. Jag blir oerhört osäker om jag inte har full kontroll på vad som krävs av mig och detta var en sådan uppgift. Med detta sagt som en förklaring till uppgiftens utförande så kommer här en kort beskrivning av processen och mina didaktiska reflektioner.
Tyckte att det blev en för stor apparat att kontakta en
markägare, fråga om lov att få såga av en gren eller mindre stam, så jag sågade
av en gren på min största cypress i min egen trädgård istället. Då fanns ingen
tanke på att välja ett träslag som var lätt att bearbeta eftersom jag inte hade
den kunskapen. Jag har aldrig reflekterat över att träd, som jag annars är
ganska duktig på vad gäller artkunskap, har olika mjuk /hård ved som lämpar sig mer
eller mindre till olika användningsområden.
Förmodligen hade jag tur som råkade välja cypressen av alla
träden jag har i trädgården, för jag uppfattar den som ganska mjuk och lätt att
tälja i.
När jag nu stod där framför den utvalda cypressen och
försökte "läsa" den så att den magiskt skulle "berätta" för
mig vad jag skulle kunna tillverka från dess gren, kände jag mig urdum. Det var
som att öppna en bok och tro att man kan läsa bara för att man kan öppna boken.
Det fick mig genast att misströsta över vad jag gett mig in i när jag ansökte
till den här utbildningen. Kanske var det bra att gå in i uppgiften med en
känsla av att det får gå som det går, för nu efteråt ser jag ju att jag måste
fokusera mer på MIN process och arbeta utifrån mina förutsättningar. Jag kan
det jag kan, och jag kommer att bli säkrare och skickligare om jag inte tappar
fokus/sugen.
Så vad skulle jag nu göra av denna cypressgren som inte sagt
ett ljud till mig om vad jag skulle kunna göra av den...? Jag sågade av den i
båda ändar, mest för att få den mer hanterbar när jag skulle börja tälja i den.
Så liten som möjligt är enkelt, tänkte jag. Så var det ju inte alls. Man
behöver någorlunda stora ämnen för att de är lättare att både hålla i och tälja
i. Trots att det stod i uppgiften att
det inte räcker med att skala av barken, så var det precis vad jag startade
med, eftersom träbiten fortfarande inte talat till mig.
När jag skalat av barken tappade jag styrfart och lade ifrån
mig den på skrivbordet... Istället plockade jag fram en bild som jag ville
färglägga med mina akvarellfärger. Under det arbetet sökte jag efter ett bra
ställe att lägga min pensel på... träbiten fick duga, och äntligen fick den
ljud i skällan. Det var precis det den skulle bli, ett ställe där jag kunde
låta mina vattenfyllda penslar vila.
.Bort med akvarellfärgerna, fram med kniven och träbiten igen. Resten gav sig självt. Skiss av grenen gjorde jag direkt men alla de andra skisserna är gjorda efter att mitt penselställ var färdigt.
Jag har betsat biten i en mörkbrun nyans för att matcha mitt skrivbord! Dekorationerna ville jag inte göra men det stod ju i uppgiften... Det blev minsta möjliga, med baktanken att när jag väl redovisat mitt penselställ så skulle jag enkelt kunna tälja bort dekorationen/kryssen i efterhand.
Om jag gör en fördjupning baktill på penselstället och
skruvar eller limmar dit ett upphängningsbleck eller dylikt så kan den hängas
upp på väggen när den inte används på skrivbordet. De tre grenarna blir då
krokar som penslarna kan hänga i.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar