Svarvning.

Jag började med att rita ut centrum på ändträet för att Daniel  Nilsson påpekat hur viktigt det var och också hur lätt det var att glömma. När jag fått fram formeln för att dela in sidorna i tre delar ritade jag upp dem på alla fyra sidorna med ett strykmått. Jag satte fast ämnet i hyvelbänken med en slät sida upp och började hyvla...på skrå. Det kändes direkt att det var något som var fel. Johan, min handledare kom och lossade brädan och vinklade sedan upp den med ett "hörn" uppåt. Därefter gick det som en dans och kostade mig bara en smula svett.

Det nu åttakantiga björkämnet togs med till Linköping för att vi skulle få hjälp att komma igång med svarvningen av Daniel Nilsson. Mitt humör ställde till det för mig så att jag fick ta med mig svarvämnet tillbaka hem igen. Undrar i mitt stilla sinne när jag skall bli "vuxen"!

Väl hemma tog jag inte itu med några av de uppgifter vi skulle göra... Tappade lite fart av det som hände i Linköping. Grubblade mycket på om jag skulle fortsätta utbildningen... Tiden gick och stressen ökade.

Dagarna innan skolavslutningen före jullovet fick jag jättemycket hjälp av Johan, min handledare. Han visade hur ämnet skulle sättas in mellan chuckarna i svarven , hur anhållet skulle ställas in och hur svarvjärnet skulle lutas mot anhållet. Vi pratade varvtal och provade dem också. Jag började dock svarva på ett annat ämne som jag också hade hyvlat till, just för att användas som träning.

När jag hade svarvat ämnet cylinderformat och kommit över den första osäkerheten blev det skitkul! Känslan var som när man drejar fast inte lika kladdigt. Man betvingade trät! Det kändes kreativt och det blev resultat på bara en kort stund.

Uppgiften var att svarva ett ämne och därefter svarva en likadan som den första. Det kanske räknas som fusk, men jag startade med att rita ut mitten runtom med en röd tuschpenna.

Därefter gjorde jag samma instick med svarvjärnet på båda sidor om det röda strecket. Jag improviserade hela tiden utan någon egentlig tanke på att det skulle bli något direkt mönster. Dock visste jag att när jag svarvat klart så skulle jag ha två displayer som jag kunde använda för att fota

smycken.

Jag hade inte skissat uppgiften innan. Visste nog att jag skulle ha svårt att följa en färdig skiss/mall i detta fallet. Hade på känn att jag skulle sväva bort i koncentration och kreativ njutning. Tänker dock mycket på att jag måste jobba mer på att skissa så att jag bättre kan få syn på mina tankar. Känns som om jag skulle kunna ta ett ganska stort steg framåt i min utveckling och i processen, om jag fick kläm på skissandet.

Med ämnet fortfarande fastsatt i svarven använde jag sandpapper för att slipa till den så att den skulle bli slät och lättare att få fin efter ytbehandlingen. Ofta uppträder skavanker tydligare efter en ytbehandling.

I ämnet fanns en riktigt stor spricka... men, vi resonerade som så att det ju ändå bara var ett träningsämne så då spelade ju sprickan ingen roll. Det visade sig att ytan inte gick att få slät på alla ställen, på grund av den förargliga sprickan. Lite snabbtorkande spackel löste problemet. Efter slipningen lossade jag ämnet från svarven och sågade av en bit på båda ändarna och jag sågade även itu det med min kompis, bandsågen.

För att få ändträt fint använde jag slipmaskinen... då hade jag slappnat av efter en intensiv period av koncentration under svarvningen. För att få nedersta runda kanten slät lade jag an den i vinkel mot slipskivan... Tänkte att då blir den slipad och fin runt om eftersom slipskivan är rund och även så ämnet. Ha! Inte blev det så! Vet inte hur jag tänkte, men ämnet fick en stor bit bortslipad på samma ställe ;-) Nej, det misstaget hoppas jag slippa göra om för det var riktigt pinsamt.

 Med vanlig, vattenbaserad hobbyfärg målade jag mina svarvade displayer riktigt tunt, fyra gånger. En mörk och en ljus för att armband och örhängen skulle framhävas på bästa sätt. Jag ville ha två borrade hål överst på varje display. Örhängeskrokar har ingen jättediameter så ett en millimeters borr skulle funka bra. Hur det nu var så tog jag hem displayerna utan att jag kommit ihåg att borra några hål. Hemma blev det en liten tunn dyckert och hammare för att göra hålen. Kändes lite hädiskt, när man kan bättre ;-) Örhängena i form av knivar har jag köpt på marknaden i Kiruna. Alla de andra smyckena är tillverkade av mig.